fredag;

brun och fin, tack för en fin tid...
hej på er kära bloggläsare. jag har inte skrivit på två dagar nu, så det är dags att återuppta mitt skrivande igen. nu har jag äntligen sommarlov, jag kan knappt fatta det än! fem veckors sommarlov med massor av pengar att spendera, eller spendera och spendera, jag ska inte direkt shoppa upp allt jag ska spara en del också. med fyra veckors jobb och slit har jag med stor sannolikhet förtjänat ett förhoppningsvis härligt och skönt sommarlov i fem veckor, sedan börjar man gymnasiet! det är också helt ofattart att man ska göra det. jag har inte riktigt planerat för hur mitt sommarlov ska se ut, än. jag får ta dag för dag och se vad som händer. ena dagen kan vara en slappardag och en annan rena rama festen... jag menar liksom bara att livet är fullt av överraskningar.

under min jobbtid så har jag kanske verkat vara en pessimistisk person som bara har negativa tanakr i huvudet, men jag är inte det. ni kommer att lära känna mig mer som person nu när jag längre inte jobbat. det är jobbet som har gjort mig frustrerad och upprörd, jag har liksom bara längtat efter att också få sommarlov. men idag när jag tänkte efter så kände jag lite skam över att jag har gnällt över min jobbtid för den har egentligen varit den bästa jobbtiden som man kan tänka sig. bra väder (ofta), bästa arbetskamraterna, men sjukaste humorn och bra arbeten. när jag har skrivit innan så har jag väl kanske överdrivit med att jag har varit helt slut efter dagen, att jag inte orkar jobba mer för att vi jobbar så hårt, men det stämmer egentligen inte. det har bara blivit till överdrift när man har varit frustrerad som mest. jag kommer att sakna både Pekka och Benke, jag hoppas att dem jobbar kvar till nästa sommar. dem var så bäst på olika sätt. Pekka var den som drog alla (roliga) skämten och var allmänt rolig och öppen, Benke var den som mest drev med mig, väldigt ofta också. dem är helt enkelt bara ett bra gäng att jobba tillsammans med. jag är orolig över att Pekka inte kommer att jobba kvar nästa sommar eftersom att han redan, efter tre månader inom KPK har tröttnat, men jag hoppas verkligen att jag får träffa honom åtminstone en sommar till. Benke jobbar nog kvar, så länge pappa gör det, och pappa kommer nog aldrig i hela sitt liv att byta jobb, för feg för det.

men som sagt, nu har jag sommarlov och nu är det dags att ta vara på den, det ska jag göra i alla fall genom att gå ut och sola och ligga i hängmattan och slappa och bara tänka på mig själv och inget annat... ha det bäst, så ses vi fortast möjligt. chiao!